Annons

Windy Boy Rocket del 4

Vi hoppar över ett år historien, 2010. Det var ett mellanår för mamma och det blev ett SM guld och en andra plats i Dillenburg. För övrigt var det mest att hålla igång formen som vanligt med Wimse. Det stora målet var VM nästa år (2011) i Slovenien.

Dags för VM år och Vi hade fått en ny landslagsledare, Lotta Pålsson. En person med mycket kunskap om körning och tävling. En fördel att ha en ledare som själv tävlat på hög nivå och känner till press och framgång/motgång.

Första tävlingen utomlands blev Danmark, Dorthealyst. En tävling som slutade med ett broddtramp och en penicillinkur. Han hade gått fint hela tävlingen och de ledde totalt men under vet checken inför precisionen var han något oren. Så det blev ingen precision. Broddtrampet är den enda skadan och behandlingen Wimse någonsin fått hos oss på 14 år! (pepparpeppar…) Så man kan väl säga att vi har haft en väldigt hållbar häst som hållit för all träning och tävling han varit med om. Sen tror jag att mammas upplägg med honom också gjort att han hållit så bra. Finns ju dom som tränar sina hästar för lite inför tävling och även för mycket. Och man behöver ju anpassa träningen efter individen.
Tävlingen på Flyinge nåra veckor senare fick dom avstå ifrån eftersom penicillinkurens karenstid precis hade gått ut och mamma ville inte chansa.

Andra tävlingen utomlands blev i Dillenburg, Tyskland. Fantastisk tävlingsplats! Antingen hatar man eller älskar den. Man bör ha el cyklar eller ett fordon för att ta sig upp till maratonhindren. Det är nämligen en backe upp dit som liknar den i San Francisco, HEMSK!. Starka hästar bör man också ha då A sträckan är ganska tuff och dressyrbanan är tung och väldigt vattnad… Men Wimse hade inte några problem där, stark som en oxe och i sin bästa form nånsin.
Trea i dressyren och hon hade vunnit maraton om inte tyskarna valt att förlänga maxtiden på A sträckan till tyskarnas fördel. De hade hästar som kroknade och hade fått straff för överskriden maxtid. Lite fult att göra det efter maraton så att det skulle bli två tyskar i topp… Det slutade med en tredjeplats totalt.
Något som är speciellt för Dillenburg är också precisionen, dom 10 bäst placerade får köra en omgång till där tiden är avgörande. Det är full fart som gäller och den som vinner får prispengar. Spännande att se på!

Wimse har alltid varit extra taggad när man selar och spänner för på tävling. Man ska helst inte hålla i honom alls vid förspänning då han gärna bits. Det fick Annelie Blombergs groom erfara denna tävling trots varning innan 😉 Sånna små otroligt dryga egenheter han har för sig på tävling som han aldrig slutat med trots miljoner tillsägningar. Så man får helt enkelt se det som hans ”charmiga” sätt att vara och vi är glada över att han haft viljan att tävla hela tiden.

Nästa stora tävling var NM i Starum, Norge. Också en fantastisk tävlingsplats uppe på en höjd med fin utsikt. Vägen dit var spännande, smala vägar med branta klippor rakt nedanför. Vi vågade knappt titta när vi åkte dit.
En tävling som satte mammas tävlingsskalle på prov då morfar ringde och berättade att min mormor låg på operationsbordet och skulle göra en bypass. Inget kul besked att få när man är på tävling men det gick bra för mormor. Hon genomförde tävlingen ändå och körde på 42 straff i dressyren. En välkänd kusk som stod i publiken hade till och med tårar i ögonen när hon körde ut från banan. En snygg runda trots att hon glömde bort vägen några sekunder på banan men hann hitta rätt innan hon körde fel. Ibland har man tur! Maraton gick lika bra, vinst där också och även totalt. En bra tävling som visade att formen var på topp inför VM.

Fortsättning följer :)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Vår=tävlingar!

Redan inne i April och snart Maj, var tar tiden vägen? Hinner knappt andas ibland känns det som. Massa saker som man borde göra men som skjuts upp…
Har iallafall hunnit med en träningshelg i Åstorp i början på april och det gick väl sådär. Anton har varit lite strulig sen 2-3 månader tillbaka och framförallt märktes det när vi körde maratonhinder. Han gick superfint i vintras när vi körde inomhusmaraton men det var inte samma häst i Åstorp. Men Jeppe var där och rättade till en låsning i ryggen så nu känns han bättre. :)

Sen har vi hunnit med vår första start för i år, msv i KUSK. Han gick mycket bättre än helgen innan i Åstorp och det kändes bra! Har fortfarande en del att jobba på då han blivit lite sne efter låsningen men han känns bättre och frustar som aldrig förr.


Foto: Karolina Swärdh

Häromdagen råkade vi tyvärr ut för en liten olycka hemma på gårdsplanen med vagn. Riktigt läskigt men det slutade bra och ingen skadade sig. Man inser ju bara hur skör hästvärlden är egentligen. Jag hann se 4 års arbete bara försvinna på några sekunder i mitt huvud så jag är glad att det slutade bra och vi kunde säkert ge oss ut igen med mamma som lite stöd. (tack mamma!) Nu är han som vanligt igen :) Tänker också på hur viktigt det är redan när man kör in hästar att man gör det ordentligt så att man känner att man kan reda ut olyckor och ändå köra hästen igen. Sen är det ju ingen garanti på att man kan köra en häst igen efter olyckor även om dom är väl inkörda men det är ju ingen nackdel precis med ett noga utfört grundjobb. :)

Nu tränar vi på för fullt till tävlingen i Danmark, Antons första utomlands. Ska bli jätteroligt och jag hoppas det går bra, annars är det en ny erfarenhet åtminstone och vi vet vad vi behöver jobba på framöver :)

Nu ska jag sätta mig ner och skriva nästa del om Wimse 😀
/Emma

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Windy boy rocket del 3

Wimse hade börjat sin tredje tävlingssäsong och första tävlingen 2008 var i Danmark, Dorthealyst. En tävling som visade att vinterns träning med Christers hjälp gett resultat. Där slutade de på en andraplats efter Peter Koux. Tävlandet fortsatte stadigt under sommaren och mamma suktade efter vinst mot landslagskollegan och störste konkurrenten Anne-christine Arvidsson. Hon hade varit obesegrad i dressyren i Sverige dom senaste 8 åren och folk pratade som om dom hade gett upp redan innan de tävlade mot henne,”hon var ju omöjlig att slå”. Och hon var en otroligt skicklig kusk, och aldrig nånsin missunnsam mot någon. Inte ens om någon lyckades vinna mot henne.
Mamma hamnade på en andraplats i Åsbos tävling på våren, vann gjorde Anne-Christine. Men sedan fick hon sin revansch och vann mot henne för första gången i Flyinges tävling några veckor senare. Så det var alltså inte omöjligt. Men det var alltid jämnt mellan dem. Alltid krig in i det sista och aldrig några sura miner om den ena vann och inte den andra. Den första som kom och gratulerade mamma var alltid Anne-Christine.

Flytet fortsatte denna säsongen och mamma knep ännu ett SM guld på ett regnigt Flyinge. Kommer ihåg att Vi bara slängde in allt hur som helst i lastbilen för att snabbt ta oss därifrån, helt genomsura. Men det var inte första gången, vi hade vanan inne sedan det spöregnade på VM i Danmark året innan. Efter precisionen där så var vi så blöta att jag gick och bytte om till badbyxor och åkte hem i dom.

När säsongen var slut blev mamma nominerad till årets kusk på ryttargalan. Så mamma tog med sig mormor och fick med ett välkänt gäng ryttarlegender ta emot priset.

Säsongen 2009 började närma sig och planen var förstås VM i Greven, Tyskland, med sikte mot medalj. Utrustningen hade uppgraderats till en fyrhjulig dressyrvagn och den kör jag fortfarande med idag, Suverän vagn! (glinkowski såklart!). Sverige hade även denna gången fått med sig ett lag vilket betydde att vi fick ta med tre enbets ekipage varav två ingick i laget. Lagledare var Fredrik Persson som hade med sig superkocken Camilla Kvist under veckan. Vi hade riktigt bra stämning under veckan då Camilla lagade maten och vi hade gemensamma middagar, riktigt trevligt! Vi hade nationsparty i vanlig ordning och vi bjöd på spättekaka som ingen ville ha. Norge bjöd på rökt (?) kött och skrev att det var hästkött, inte populärt. 😉

På invigningen fick dom tävlande åka i gamla hästvagnar in på dressyrbanan bredvid middagstältet. Wimse hittade på egna äventyr under tiden. Han älskade att reta gallfeber på Karin Bondessons Hingst Mimer och det gjorde han alltid när de hamnade i boxarna bredvid varandra. Han kliade rumpan den här kvällen och fick till det så bra att han lyfte av hela boxväggen och kunde gå ut på egna äventyr runt stallområdet. Till sist kom det fram till mamma att han hade rymt och hon fick springa från vagnen och jaga rätt på honom. Och sedan tillbaka igen för att åka med in till banan
Mamma hade oturen att få starta först kl 7 på morgonen. Minuterna innan hon skulle in på banan gick funktionärerna och plattade ut sorkbunkarna som kommit under natten. Och så fick hon startsignal. Och speakern pratade och pratade. Han presenterade domarna och ekipaget halvvägs in i programmet och Wimse blev het som en järnspis. Inget bra resultat, 57 straff och en sextonde plats. Bättre gick det i maraton och hon knep en 7 plats där. Tyvärr gick det inget vidare för laget i maraton delen då Fredrik Rahm missade/körde fel pliktport och sedan välte när han kört ut ur hinder 5. Som tur var gick det bra med hästar och människor men laget var tyvärr utanför kampen om medaljerna.
Det var också en fruktansvärd olycka som inträffade i maraton med ett annat utländskt ekipage. De gick omkull och groomen fick föras till sjukhus med helikopter. Hon bröt ryggen och fick sedan en blodpropp som hon dog av. Fruktansvärt och förhoppningsvis det första och sista dödsfallet jag behöver höra om i vår annars så fantastiska sport!

Jag groomade i både dressyren och Precisionen och den sista grenen var en skräckupplevelse för mig kan jag säga! Då hade man börjat höja tempot i precisionen och alla fick jaga sina hästar till max för att klara tiden. Det var nästan viktigare att klara tiden än bollarna. Och mamma körde, jävlar vad hon körde! Jag fick grooma allt jag kunde på min lilla yta där bak på groomsätet. Livrädd var jag att vi skulle välta. Det blev tre bollar ner men hon var en av endast två som klarade tiden. En femtonde plats i precisionen. Precis utanför placering på en tolfteplats i totalen. Besviken men ändå bättre än förra gången. Såhär i efterhand är vi nog alla nöjda med det resultatet efter så kort tid i svårklass.

Vägen hem var också spännande. Vi tog följe med Ewa Nowén och efter ett tag bakom henne på motorvägen så slocknande hennes lysen. In på närmaste bensinmack mitt i natten och Tobbe fick agera mekaniker. Generatorremmen av. Och för att kunna laga det skulle hytten tippas framåt. Och det betydde att sängarna ovanför behövde rivas. Så mamma och Ewa fick slita ut sängar och allt. Medans sov jag i våran lastbil. Mamma noterade att det gick runt skumt folk och tittade in i lastbilen. Så den fick vara låst tills de var klara. Men hem kom vi allihopa tillslut efter en resa som tog oss 17 timmar…
Fortsättning följer 😉

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Snöyra

Och så kom snön! Inte lagom och inte lite heller. Men ganska roligt ändå om den får stanna ett tag och inte blir kramsnö, hoppas!
Skulle kört dressyr idag hade jag tänkt men det blir nog vila för hästarna, man ser ju ingenting ute…

Är väldigt nöjd med året hittills, Anton har verkligen tagit många steg framåt i maratondelen men har fortfarande mycket mer styrka att önska i dressyren. Tycker att jag och Christer har ett bra upplägg hittills även om det är lite enformigt ibland men det sätter muskler i honom. Mamma och jag har börjat konditionsträna nere i Vinslöv som har en bana på 1 km, suveränt att köra intervaller på. Aldrig börjat konditionsträna så tidigt någon gång men det hade jag nog behövt. Tror dom flesta börjar för sent. Men vi har ju haft bra underlag här nästa hela vintern så det finns inga ursäkter nu 😉

I Söndags körde vi inomhusmaraton i Laholm. Han skötte sig superbra och börjar orka hela banan i galopp nu. Han är så jäkla snabb att svänga så jag hinner inte riktigt med honom alla gånger. Försöker ändå köra snälla långa vägar blandat med lite snävare för att han ska känna att han hänger med. Och han skötte det riktigt bra! Trodde jag skulle komma sist men vi var näst snabbast ändå, är imponerad faktiskt för det var tufft motstånd :)

DSC_7694

DSC_7685

Ska ta tag i tredje delen av Wimses historia, har tappat lite motivation till det men snart så!
/Emma

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Windy Boy Rocket del 2

Säsongen 2007 fortsatte och det blev dags för SM. Året innan hade de också startat SM i Åstorp men brutit tävlingen då mamma kört fel i ett hinder men inte rättat vägen=eliminering. Tror även att det var samma tävling som Anne-Christine Arvidsson tappade ena bakhjulet i sista hindret och kunde inte köra i mål. Marie Östman vann SM det året med sin haflinger Hercules.

SM gick på Gotland (Bunge) det året och det var en fin tävlingsplats på ett flygfält. Tror inte det varit några tävlingar där sen dess tyvärr. För mammas del blev det en ganska händelserik tävling, det började med en felkörning i dressyren. Men det gav ändå en fjärde plats. Sen fortsatte oflytet och i maraton missades antagligen en skylt på A-sträckan och de hamnade långt iväg och de fick vända tillbaka och galoppera ca 600 meter tillbaka till bansträckningen. Trots det gav det inga straff på A sträckan.
Men problemen var inte slut där trots att de var snabbast i 7/8 hinder. I Vattenhindret stod funktionärerna på varsin sida hindret. Tidtagaren på ena sidan och personen som skrev ner tiderna på andra sidan. Vilket gjorde att de båda personerna skrek över hindret vilken tid ekipagen kört på. Personen som skrev hörde fel på mammas tid. Hen hörde 76,7 när hon körde på 46,7.
Och det gjorde att mamma hamnade långt ner i resultatlistan och förlorade chansen på medalj.
Men där kom jag och Tomas Eriksson in i bilden. För jag hade filmat alla hinder inklusive vattenhindret. Och vi tog ett tidtagarur och tog tiden på filmen och fick det inte till att stämma. Så mamma tog filmen och gick till sekretariatet för att överklaga. Men där blev hon inte insläppt. Arg och ledsen blir man såklart när man inser att chansen på sin första SM medalj håller på att försvinna.
Tomas Eriksson var också där då som lagtränare. Så mamma bad om hjälp och han ingrep. Han klev in i sekretariatet och honom är det inte många som säger emot. Han fick visa filmen för domarna och tiden ändrades till rätt tid. Och det betydde att mamma fortfarande hade chans på medalj och hade vunnit maraton.

YouTube Preview Image

Precisionsbanan var svår, inte en enda seniorkusk körde dubbelnolla. Däremot två ungdomskuskar körde felfritt. Det var förresten första gången Ungdoms SM arrangerades. Mamma blev tvåa i precisionen efter Ewa Wigren (Linda Wigrens mamma) men vann totalt och tog sin första SM medalj. En strulig tävling som ändå slutade bra för oss.

IMG_7749

Satsningen på Wimse hade börjat på allvar och detta året hade ekipaget tagit ett stort steg framåt, halkat in i landslaget på ett bananskal, kört VM och SM. Och även fått en av Sveriges bästa tränare till hjälp på vägen. Samarbetet mellan Christer Pålsson och mamma hade inte hunnit så långt men var på god väg. Något som Christer framförallt är expert på är grundkörning och skoning. Båda delar har varit superviktiga för Wimse genom åren. Han hade ju inga ökningar, bara slängtrav. Så Christer ville att vi skulle sko honom med ringskor för att få mer tyngd i fötterna på honom. Och sedan grundkörning på det för att stärka honom så att han skulle orka bära sig under ökningarna. Och det gav tillslut resultat. Han har alltid under tävling haft ringskor på sig. Något som också varit en nackdel i maraton då det kan bli halt på vissa underlag trots rejäla brodd.

Wimse har också alltid haft svårt för att stå still i halterna och taktat i skritten. Och det är ju poäng som försvinner i dressyren då. Så mamma ägnade vintern åt att göra halt i uppförsbackar. Det gjorde att Wimse inte tyckte det var så roligt att ta det där steget bakåt i halten som han annars gjorde. Det blev ju jobbigt att backa i nerförsbacke när vagnen lättare rullade bakåt och han fick bromsa för att inte dras nerför backen. Så han lärde sig att stå stilla och skritten kom av sig själv efter det. Men man har aldrig kunnat smacka på honom i skritten och knappt kunnat skritta på tömmen heller. En väldigt känslig herre…
Fortsättning följer… :)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats