Annons

Windy Boy Rocket del 2

Säsongen 2007 fortsatte och det blev dags för SM. Året innan hade de också startat SM i Åstorp men brutit tävlingen då mamma kört fel i ett hinder men inte rättat vägen=eliminering. Tror även att det var samma tävling som Anne-Christine Arvidsson tappade ena bakhjulet i sista hindret och kunde inte köra i mål. Marie Östman vann SM det året med sin haflinger Hercules.

SM gick på Gotland (Bunge) det året och det var en fin tävlingsplats på ett flygfält. Tror inte det varit några tävlingar där sen dess tyvärr. För mammas del blev det en ganska händelserik tävling, det började med en felkörning i dressyren. Men det gav ändå en fjärde plats. Sen fortsatte oflytet och i maraton missades antagligen en skylt på A-sträckan och de hamnade långt iväg och de fick vända tillbaka och galoppera ca 600 meter tillbaka till bansträckningen. Trots det gav det inga straff på A sträckan.
Men problemen var inte slut där trots att de var snabbast i 7/8 hinder. I Vattenhindret stod funktionärerna på varsin sida hindret. Tidtagaren på ena sidan och personen som skrev ner tiderna på andra sidan. Vilket gjorde att de båda personerna skrek över hindret vilken tid ekipagen kört på. Personen som skrev hörde fel på mammas tid. Hen hörde 76,7 när hon körde på 46,7.
Och det gjorde att mamma hamnade långt ner i resultatlistan och förlorade chansen på medalj.
Men där kom jag och Tomas Eriksson in i bilden. För jag hade filmat alla hinder inklusive vattenhindret. Och vi tog ett tidtagarur och tog tiden på filmen och fick det inte till att stämma. Så mamma tog filmen och gick till sekretariatet för att överklaga. Men där blev hon inte insläppt. Arg och ledsen blir man såklart när man inser att chansen på sin första SM medalj håller på att försvinna.
Tomas Eriksson var också där då som lagtränare. Så mamma bad om hjälp och han ingrep. Han klev in i sekretariatet och honom är det inte många som säger emot. Han fick visa filmen för domarna och tiden ändrades till rätt tid. Och det betydde att mamma fortfarande hade chans på medalj och hade vunnit maraton.

YouTube Preview Image

Precisionsbanan var svår, inte en enda seniorkusk körde dubbelnolla. Däremot två ungdomskuskar körde felfritt. Det var förresten första gången Ungdoms SM arrangerades. Mamma blev tvåa i precisionen efter Ewa Wigren (Linda Wigrens mamma) men vann totalt och tog sin första SM medalj. En strulig tävling som ändå slutade bra för oss.

IMG_7749

Satsningen på Wimse hade börjat på allvar och detta året hade ekipaget tagit ett stort steg framåt, halkat in i landslaget på ett bananskal, kört VM och SM. Och även fått en av Sveriges bästa tränare till hjälp på vägen. Samarbetet mellan Christer Pålsson och mamma hade inte hunnit så långt men var på god väg. Något som Christer framförallt är expert på är grundkörning och skoning. Båda delar har varit superviktiga för Wimse genom åren. Han hade ju inga ökningar, bara slängtrav. Så Christer ville att vi skulle sko honom med ringskor för att få mer tyngd i fötterna på honom. Och sedan grundkörning på det för att stärka honom så att han skulle orka bära sig under ökningarna. Och det gav tillslut resultat. Han har alltid under tävling haft ringskor på sig. Något som också varit en nackdel i maraton då det kan bli halt på vissa underlag trots rejäla brodd.

Wimse har också alltid haft svårt för att stå still i halterna och taktat i skritten. Och det är ju poäng som försvinner i dressyren då. Så mamma ägnade vintern åt att göra halt i uppförsbackar. Det gjorde att Wimse inte tyckte det var så roligt att ta det där steget bakåt i halten som han annars gjorde. Det blev ju jobbigt att backa i nerförsbacke när vagnen lättare rullade bakåt och han fick bromsa för att inte dras nerför backen. Så han lärde sig att stå stilla och skritten kom av sig själv efter det. Men man har aldrig kunnat smacka på honom i skritten och knappt kunnat skritta på tömmen heller. En väldigt känslig herre…
Fortsättning följer… :)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Inomhusmaraton Åsbo

Hemkomna från årets första race,kallt men roligt! Anton gick superbra och skötte sig utmärkt. Han blir lite pipig och laddad innan men han gör det han ska. Det fattas fortfarande lite styrka i honom innan han kan gå för fullt i hindren men vi är äntligen på god väg! :)

YouTube Preview Image

Wimse fick rastas av mamma som inte kört honom i hinder sen VM 2011. Nostalgitripp alltså! Han skötte sig som vanligt men blev lite trött på slutet, han har ju inte den tävlingskondisen han brukar ha nu när han är halvtidspensionär 😉 De hade ändå snabbaste tiden!

YouTube Preview Image

Roligt att vara igång igen!
/Emma

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Windy Boy Rocket Del 1

Windy Boy Rocket, vet inte vem som kom på det namnet eller om han hetat nått annat innan men vi kallade honom först för Putte och sedan blev det Wimse. Det finns så mycket att säga om vår lilla ponny, han har varit med om mycket och har haft en fantastisk resa inom körsporten. Från noll till hundra. Från en liten ouppfostrad korsningsponny med gångarter som en symaskin till en riktig kämpe med otrolig arbetsvilja och riktigt bra gångarter.

Han är idag 24 år gammal, lika gammal som jag och han kom till oss när jag fyllt 10 år. Jag hade själv sparat ihop till hälften av pengarna vi köpte honom för och sedan betalade världens bästa mormor och morfar hälften. Han var en billig hopponny, fjordkorsning, som stod uppstallad på en ridskola i Huaröd. Han var inkörd och det var mammas krav då jag fortfarande bodde hos pappa och bara var hos mamma på loven. Så hon behövde kunna köra honom under tiden jag inte var hemma och red. Mamma tävlade då hästen Hannah Pihl (som är mamma till hennes nuvarande tävlingsponny Sagaia) och de var påväg mot sitt första SM. Tyvärr blev det inget SM eftersom Hannah blev halt precis innan.
Wimses första dag hos oss

Varför mamma köpte Wimse är för mig lite oklart då han var otroligt uppfostrad. Han ”behövdes” inte skos bak och när Tobbe skulle sko honom första gången hemma tog det två timmar och ett antal söm gick åt. Varför han inte ”behövdes” skos bak var helt enkelt för att det knappt gick.
Första gången han skulle spännas för här hemma var de 4 personer eftersom han inte stod stilla.
När man gjorde halt så kunde bakbenen komma och ibland kunde man inte svänga höger/vänster.
En gång drog han iväg med vagnen rakt över en färist. Vilket resulterade i att han fastnade men lyckades själv dra loss hoven utan att skada sig mer än ett rejält sår på kotan där ärret än idag syns. Skulle jag rida ut själv på honom fick jag inte glömma att ta med ett spö, annars stannade han ofta vid vägskäl och vägrade gå och han ställde sig på bakbenen.
image2 (1)

Mamma är annars så noga med att köpa vettiga hästar men denna gången undrade jag verkligen vad hon tänkte. Kommer ihåg min första ridtur på honom, mamma ledde mig runt i skogen. Han var snäll att rida men jag blev ganska rädd för honom efter ett tag. Han var aldrig elak men kunde bli het och stark för mig att hålla.
Det var aldrig meningen att han skulle bli nått annat än en ponny till mig som jag kunde hoppa och rida dressyr på. Vi tävlade några hopptävlingar men hade aldrig nån chans mot dom andra ungarna som red som dom stulit ponnyn. Wimse var ingen duktig hoppare heller dessutom. Mamma och Tobbe tog med honom till Sösdala och körde i hindren, han tyckte det var superroligt. I samma veva betäcktes Hannah och mamma stod utan tävlingshäst. Och Wimse fick ta över uppgiften. Deras första start var i Sösdala 2005 i lättklass och det gick ändå hyffsat. Sedan fortsatte det med tävlingar och hans bästa gren var alltid maraton, i dressyren fanns det mycket mer att önska eftersom han rörde sig som en symaskin. De klev tillslut upp en klass till medelsvår och oftast gick det sådär i dressyren men de fick ta igen det i maraton och placerade sig ändå.
Början på karriären

Våren 2007 blev Mamma och Wimse kallade till landslagsträning då det fanns en plats ledig i laget. Tomas Eriksson hade fått upp ögonen för mammas maratonkörning och ville få med henne till VM i Danmark samma sommar. Tanken var att hon skulle stötta Anne-Christines Arvidssons körning så att hon kunde köra för fullt utan att det påverkade laget om hon skulle köra bort sig . Det var också här resan med vår tränare Christer Pålsson började. Tomas bad Christer hjälpa mamma att göra nånting åt dressyren.

Efter den landslagsträningen gjorde mamma och Wimse sin första svårklasstart i Danmark, Dorthealyst. Ett par månader senare körde de sitt första VM. Dressyren hade redan blivit lite bättre med Christers hjälp men det hamnade ändå långt ner i resultatlistan. De slutade på en 17 plats totalt och en sjätteplats i maraton. Anne-Christine tog ett silver. En häftig upplevelse att få vara med om, beundrar henne än idag. Hon var som en mentor för min mamma när hon skulle ut och tävla internationellt. En mentor som alla kuskar som ska ut och tävla internationellt hade haft nytta av.
image1 (2)
Fortsättning följer.. 😉

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

2016

Så var 2016 snart slut och nytt år börjar och det betyder att det är VM år för oss. Otroligt roligt ska det bli även om jag själv inte kommer satsa dit. Men mamma hoppas jag ju på att få följa på vägen dit om Sagaia (som varit skadad i höstas) är fräsch och fin.
Anton är ännu för ung och orutinerad så vi satsar på att köra medelsvårklass hela året och sen får vi se hur det går. SM är inget jag kommer köra heller i år antagligen då han inte kommer vara färdig. Vi tar det lugnt, som Nicke sa; det kommer ta tid med honom men sen kommer han bli riktigt bra.

I år har jag inte tävlat så mycket alls. Helt enkelt för att Jag valde att resa till Magaluf och Rhodos med min kompis, och det var så välbehövt! Sen gick min mormor bort i våras så det kändes bra att resa bort och hitta på roliga saker som skiljde sig från vardagen.

Det roligaste i år var absolut Göteborg horse show. Superhäftigt att få vara där och helt fantastiskt att få köra inne på den stora arenan inför publiken. Och min lilla kämpe till ponny tog hem segern, kan inte bli stoltare. Nästa år ska vi dit men som åskådare och titta på fyrspannen istället. Vi hoppas på att få komma tillbaka och köra igen men då blir det nog Antons tur, Wimse får dra sig tillbaka så småningom. SM i Göteborg var också en höjdare, häftigt att köra i stadsmiljö! Wimse gick sitt sista SM och vi knep ett Silver, inte dåligt med en snart 24-åring. Han ska endast få gå inomhusmaraton och lektävlingar framöver. Mamma ska faktiskt köra honom på hjulkul nästa helg 😉

Så ja, det har varit ett bra år ändå. Glada hästar och träning som gett resultat, men nästa år ska bli sååå mycket bättre!
Gott nytt år på er! Vi ses kanske nästa helg i Åsbo? :)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Soffpotatis

Jajemen, är numera soffpotatis efter operationen förra Torsdagen. Första dagarna efteråt var inte så roliga med lite smärta och obehag och framförallt känslan av att inte kunna göra nånting själv. Men nu börjar jag bli grym på kryckor och hittar mina knep att kunna göra saker ändå. Svårast är det att förflytta saker och ting, tex mat och större grejer. Men med lite hjälp ibland går det ändå. Tyckte det var väldigt jobbigt i början av veckan efter att jag kommit hem från min kompis Josefine som tog hand om mig dom första dagarna efteråt (tack!!!). Tobbe jobbade och mamma var inte hemma så var lite lätt frustrerad då.

Men nu går det framåt, kan gå ganska långt med lite pauser ibland. Har äntligen kunnat gå ut och hälsat på hästarna i hagen, Anton är skeptisk till kryckorna men det visste jag att han skulle vara 😉 Han är ju lite fjantig…

Annars kollar jag på en del serier osv. Idag blev det Peder Fredricsons nya dokumentär som släpptes just idag på svt play. Är verkligen imponerad av honom och Lisen, ett vinnande koncept! Gillar deras syn på hästar och träning/tävling.
Framförallt en kommentar som han sa: ”Man kan inte sätta ribban för lågt, speciellt inte när man har en häst som jag har”. Den kommentaren kommer jag bära med mig för den är så sann och passar in liksom. Jag tror ju väldigt mycket på Anton i framtiden. Vägen är lång dit jag vill men jag har redan lagt så mycket tid på honom så för mig gör det inget. Han har ju blivit så viktig för mig med tiden. Min kompis liksom. Dom är ju speciella dom där djuren och sporten likaså! När gipset åkt av ska jag äntligen köra, längtar!. :)

/Emma

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats